Harry Martinson föddes den 6 maj 1904 i Nyteboda, i Jämshögs socken, som i sin tur var och är en del av landskapet Blekinge, i södra Sverige. Sex år senare, 1910, dog hans alkoholiserade far, Martin Olofsson, i tuberkulos, och efterlämnade sin fru, Bengta, som själv kallade sig Betty, med sju barn, sex döttrar och en son, Harry Edmund.
Året därpå, 1911, reste modern till USA, enligt uppgift för att lösa ut en försäkring som hennes make hade tecknat under en kortare vistelse i Amerika under sin tid som sjöman. Men modern kom aldrig tillbaka. Hon ordnade senare så att den äldsta systern kunde förena sig med henne i USA. Den näst äldsta följde efter några år senare, på eget bevåg. Men Harry träffade aldrig någonsin modern igen.
Harry och hans kvarvarande systrar förvandlades till det som kallades sockenbarn, eller fattighjon som de benämndes nedsättande i folkmun, vilket innebar att barnen utackorderades hos olika fosterfamiljer, som i regel betraktade dessa barn som billig arbetskraft. Mellan sju och femton års ålder skyfflades således Harry runt mellan olika bondgårdar, mer eller mindre vänligt inställda, men han bodde också två år på ett ålderdomshem, i brist på bättre.
Harrys enda fasta punkt, och det som med största sannolikhet räddade honom, var skolan och hans läshunger, som tillät honom att drömma sig bort och ut. Sexton år gammal, efter Första världskriget slut, gick Martinson till sjöss, efter att ha dagsverkat och luffat sig fram till Göteborg. Han kom tillbaka sju år senare, efter att ha arbetat på olika fartyg och gått på luffen, bland annat i Sydamerika, mellan fartygshyrorna.
